Man behöver inte äta allt

Man ska inte äta saker man blir sjuk av

"Jag kan inte äta matfritt, jag får så inflammerade leder av all skräpmat"

Det är detta som blir lite fel när vi tänker på matfrihet med våra bantarhjärnor - bara för man FÅR äta allt betyder inte det att man MÅSTE. Många utav oss har olika sjukdomar och åkommor som blir bättre om vi äter mindre eller eliminerar vissa livsmedel, det betyder inte att vi MÅSTE äta den typen av livsmedel bara för att leva matfritt. Det är det här som blir svårt för våra bantarhjärnor - ätande är inte svart/vitt, det finns enormt stor gråskala också. När vi går på olika kostupplägg finns det tydliga regler kring vad eller hur mycket som är okej att äta. Dessa regler skapar distans mellan dig och din kropp, din kropp förlorar sitt mandat som du lämnar bort till en hälsoguru eller en instans av något slag. Matfrihet handlar om att ge kroppen veto kring vad du ska äta. Det handlar om att lyssna och skapa relation med kroppen, att pussla fram vad hon behöver och inte. När din kropp reagerar med symtom som halsbränna, ont i leder, problem med magen med mera - är det ett sätt för henne att prata med dig. Med matfrihet ser man det som ett utmärkt läromedel för att kartlägga vad som får din kropp att reagera på ett visst sätt och sedan anpassa ätandet efter det.

Vad är då skillnaden mellan en diet och matfrihet om man ändå kan eliminera livsmedel? Motivet. När vi går på en diet och vår högsta önskan är att krympa kroppen blir motivet skevt. Det slutar ALLTID på samma sätt: 5 ton förbud och sedan en episk faceplant i allt det där vi förbjudit oss själva. Om jag fick en krona för varje mail jag får från kvinnor där de beskriver att de VET vad de ska äta men ändå inte kan låta bli det utan smygäter regelbundet av det ändå, hade jag varit rik. Matfrihet kommer ur ett helt annat ställe ur hjärtat, det handlar om att vi vill vårt eget bästa och ta hand om oss själva. När vi ger oss full tillåtelse att äta exakt vad vi vill ÄVEN om vi blir sjuka av det tappar det sin tjusning och vi väljer mat som gör att vi mår bra. Då går det från regler till intution. Från mind till cellminne. Från viljestyrka till automatik.

Jag kan jämföra det med när jag gick på LCHF. Man FÅR äta mejerier på LCHF, men jag mår inte bra på mejerier så jag åt det inte. Samma sak på matfritt. Du får äta vad du vill - men vill du? Jag vill också tillägga en sak: när vi eliminerat vissa saker länge kan vi få reaktioner på det som gör över, över tid. Vi kan få intoleranser som lägger sig över tid när kroppen vänjer sig och börjar producera enzymer och upprätta processer igen för livsmedlet som vi inte ätit på länge. Tarmfloran behöver också vänja sig. Därefter är det viktigt att se om vi verkligen inte mår bra av ett livsmedel eller om det är en sticky dietregel som lever kvar i oss. Det är en komplex process helt enkelt.

Categories: Matfrihet