Att vara en hycklare

Välkommen hit!

Innan vi börjar snacka tänkte jag fråga dig. Vill du ha en gratis receptsamling för Matfrihet? Den laddar du ner här!

...

När du gjort en viktresa har det krävts mycket av dig. Pannben och ett jäklaranamma! Det som oftast händer då är att du börjar identifiera dig med din viktnedgång och metoden du använde dig av. Det är lätt att snacka illa om den du var innan din viktresa och visa på vilken karaktär du har nu. Du och din viktresa blir en och samma sak.

Många som följer mig har identifierat sig så mycket med sin diet att de har jobbat med den. De kanske har varit instruktörer för viktväktarna eller liknande. Många har också pratat mycket om sin diet och viktresa med nära och kära. När vikten kryper tillbaka på en, vilket det gör för nästan alla, så blir lidandet enormt. Personerna skäms och känner sig dåliga.

Dessutom gör identifieringen det extremt svårt att sluta banta. Vem är du nu utan din viktresa? Utan allt beröm? Utan dina matregler som fungerat som en trygghet när livet stormar? Det är lätt att känna sig som en hycklare.

Jag vet inte hur länge du har följt mig på sociala medier men om du har varit med en tid vet du att jag har en gedigen bantningshistoria. När jag var i 20-års åldern bantade jag ner mig -95 kilo och var en stor förespråkare av LCHF och sockerberoende. Jag trodde verkligen att jag hjälpte människor eftersom jag själv var så indoktrinerad i bantning.

När jag själv "vaknade" upp ur bantningen och insåg hur sjukt det var, min livsstil var och hur många knäppa saker jag höll på med så började en transformation. Jag insåg aldrig hur sjuk jag var under min viktresa eller hur sjuka mina beteenden var. Jag var helt övertygad om att det jag höll på med var hälsa - det var ju så många som jag som också höll på. Det är så normaliserat att fasta, träna efter en kaka och ta bort kolhydrater ur maten.

När jag insåg hur grundlurad jag varit, att hjärntvätten är så kopiös, kände jag starkt att jag måste viga mitt liv åt att vara en motpol till detta sjuka bantningsideal. Jag själv hade bränt hela livet, fram till den punkten jag gav upp, på att försöka krympa min kropp - något som vetenskapen slår fast är i princip omöjligt med träning och kost. Den absoluta majoriteten går upp allt igen, det är så kroppar fungerar.

Vissa kan se detta som en form av hyckleri. Jag som var så stark förespråkare av dieter, förespråkar nu motsatsen. Jag förstår den tanken. Samtidigt ser jag mig själv som en utbrytare ur en toxisk sekt. En sekt som de flesta människor fortfarande är medlemmar i, tyvärr. Vi tror att dieten kommer att rädda oss. Men vi behöver rädda oss själva från dieterna. De är farliga och gör mer skada än nytta.

Jag hoppas min röst, som någon som bantat sedan hon var 4 år gammal, tappat 95 kilo i ett svep (plus ungefär 8-10 viktresor till genom åren på 20-30 kg) kan göra skillnad. Jag hoppas mitt liv och mina upplevelser kan påverka andra att hålla sig långt ifrån dieter.

Jag hoppas också att jag kan ge dig mod till att hitta matfriheten. Jag vet hur tufft det är att ge upp en del av sig själv, som en viktresa eller en diet. Men det gör inte dig till en hycklare, det visar tvärtom på att du är öppen och flexibel nog att tänka nytt.

Här (länk) kan du förbeställa min bok som ger dig hela förklaringen, både på min egna personliga resa men också hur det vetenskapliga läget ser ut nu

Categories: Personlig Utveckling