Uppmuntrat kroppspositivitet till ohälsa?

Uppmuntrar kroppspositivitet till ohälsa?

Vi är många inom kroppspostivitet/fat acceptance-rörelsen som blir anklagade till att uppmuntra ohälsa. Ofta kommer det från en vältränad man som aldrig haft mer än 5kg fett på kroppen. Han har därför ingen aning om vilken kampanj som pågått sedan vi kvinnor var barn mot våra kroppar eller hur tränade vi är att jämföra oss med retuscherade supermodeller. Inte heller vet han hur det är att leva i en tjock kropp. Han gör sitt antagande utifrån sin världsbild: när han hoppar över pizzan och fredagsölen blir han smalare och håller sig smal. Han förutsätter alltså att alla kroppar fungerar exakt som hans egen och tycker därför att tjocka inte har disciplin.

Det finns många nyanser i detta påstående som behöver tittas på. Jag är trött på att hela samhället, och vården specifikt, verkar vara helt faktaresistenta när det kommer till vikt. För det första verkar vikt ha väldigt lite med "äta mycket" att göra och mer mer genetik, modern mat som inte individen styr över, tarmflora, trauma och tidigare dietförsök. ALL forskning visar på att stor viktnedgång inte är möjlig att bibehålla på lång sikt och detta har vi vetat sedan mitten av 1900-talet. Jag brukar säga att 95-98% av alla går upp allt i vikt igen inom 3 år, även de siffrorna är förskönade. Man gjorde en stor genomgång av all forskning inom området och kom fram till att man tittat på en så liten viktnedgång som 10 kg och även där hoppade upp till 80% av alla deltagare av - alltså är siffrorna mycket vackrare än i verkligheten. Det är som att mänskligheten lever i en psykos när det kommer till viktnedgång, vi tror att något är möjligt som inte är möjligt utan att skada människor som försöker. De som "lyckas" bibehålla sin vikt längre än 3 år är förknippade med ätstörningar. Det finns ett register där man följer "lyckade" viktnedgångshistorier - NWCR - och där visade det sig att:

1. Bara 0,001% av alla som försöker gå ner i vikt lyckas långsiktigt (1+ år är kriterierna för NWCR)
2. I denna lilla grupp börjar 72% av den lilla klick sakta gå upp igen efter ett år
3. För att bibehålla den nya vikten krävs helt galna åtgärder av människorna, de äter 1309 (!!!) kalorier i snitt per dag och tränar 60-90 minuter VARJE DAG! För att ens BEHÅLLA sin vikt

Det andra dessa personer missar är att vikt inte är något beteende. Vi tjocka är ingen homogen grupp som lever exakt samma liv. Det finns lika många livsstilar som det finns tjocka. Problemet med detta är den nidbild som målas upp kring tjocka personer att alla ligger på soffan, latar sig och äter hela dagarna. Att göra det antagandet om att någon lever så på grund av dess vikt är lika dumt som att anta att alla muslimer är självmordsbombare. Trots att jag tränar 5 dagar i veckan trots småbarnsliv med tvillingar, cyklar varje dag till jobbet och äter "hälsosamt" så gör kreti och pleti antaganden om mitt liv. (Jag behöver göra en liten avstickare här: tjocka FÅR lata sig och äta precis vad dem vill, precis som smala får. Ställ inga krav på tjocka personer som du inte ställer på smala personer!) Att uppmuntra till ohälsa skulle vara att uppmuntra till rökning, alkoholkonsumtion och belåna sig till öronen. Det styrker nämligen forskningen - rökning, stor alkoholkonsumtion och ekonomisk stress är rena döden för hälsan. Att tycka om sin kropp? Nej. Det finns inget underlag för det. Däremot vet vi idag att viktstigma, diskriminering och mobbing - JUST EXAKT DET SOM DESSA R*VHATTAR UTSÄTTER OSS FÖR - faktiskt kostar liv och sänker livslängden. Det går inte att mobba någon frisk. Det forskningen stödjer är hälsosamma beteenden utan viktfokus. Du kan får fantastiska hälsoförbättringar genom att ägna dig åt beteenden som sömn, meditation, träning, yoga med mera, utan att gå ner ett gram. Problemet med fettfobiker är att de inte förstår att allas kroppar inte svarar med viktnedgång bara för att de tränar.

Vad är då lösningen enligt fettfobiker? BANTING! Nej förlåt LIVSSTILSFÖRÄNDRINGAR🤮(alla vet att det är bantning i förklädd form). Alla kan gå ner i vikt en kort tid, på lång sikt ger dieter väldokumenterade konsekvenser. Dessa konsekvenser är bland annat: ångest, suicid, hetsätning, barnlöshet och förkortat livslängd. JA DU HÖRDE RÄTT! Dieter förkortar livet eftersom att de nästan alltid resulterar i en viktkurva som ser ut som en jojo vilket är oerhört skadligt för hjärthälsan. Dessutom pratar dessa människor som att kroppen är något statiskt och inte alls agil och anpassningsbar. När du äter för lite kommer kroppen reglera ner kaloriförbrukningen vilket innebär att du hela tiden måste äta mindre och mindre. Detta tar inte slut för att du har gått i mål - det är en kamp för att hålla dig ens i jämvikt också eftersom din hjärna kommer kämpa för att få dig upp till din setpoint igen. Det blir ett krig mot kroppen. Det som jag då förespråkar - Matfrihet - har väldokumenterade hälsofrämjande effekter stödda av över 150 vetenskapliga rapporter. Det hjälper människor att sluta hetsäta och connecta med kroppens behov. Hur kan det vara ohälsosamt?

Vad är då att "uppmuntra till ohälsa" enligt dessa personer. Tja, det är att dansa i en baddräkt på en strand, be nyblivna mammor att sluta gömma sig i vassen och istället njuta av barnets första sommar, att våga gå i shorts i en storlek över 38, att skratta och vara en LYCKLIG människa i en större kropp. DET är tydligen att uppmuntra till ohälsa 😂Jag har hittills aldrig sett en enda video där en tjock människa äter stora mängder mat och uppmuntrar andra till att göra samma. Att dock bara existera i en större kropp är att uppmuntra till ohälsa enligt fettfobiker.

För att göra det lättsmält för er fettfobiker:

Vikt är inget vi väljer
Vikt är inget beteende
Det går inte att mobba någon till hälsa
Långsiktig stor viktnedgång är för de flesta inte möjlig
Att vara lycklig i sin kropp är inte att uppmuntra till ohälsa
Bantning förkortar livet

Categories: Kroppspositivitet